Språk, makt och status
Olika sätt att tala värderas olika i samhället. Det handlar inte om att en varietet är språkligt bättre, utan om vilken status den har fått socialt.
Vad betyder begreppet?
Standardspråket är den varietet som används i myndighetstexter, nyheter och skola. Den har hög prestige, vilket innebär att den ofta uppfattas som mer korrekt eller mer trovärdig – trots att den språkligt sett bara är en varietet bland andra.
Normer och attityder
En språklig norm är en föreställning om hur språk bör användas. Attityder är de känslor och värderingar som knyts till olika varieteter. Undersökningar visar återkommande att vissa dialekter bedöms som ”trevliga” och andra som ”slarviga”, vilket säger mer om samhället än om språket.
Språk och makt
Den som behärskar den varietet som har hög status får lättare tillgång till utbildning, arbete och inflytande. Språk kan därför både öppna och stänga dörrar. Byråkratiskt eller onödigt svårt fackspråk kan också användas för att utestänga.
Språklig diskriminering
När någon behandlas sämre på grund av hur hen talar, till exempel nekas en anställning eller bemöts nedlåtande, kallas det språklig diskriminering. Det bygger på fördomar om talaren, inte på faktiska brister i språket.
Exempel
Exempel på språk, makt och status
- Två personer med samma meriter bedöms olika i en intervju på grund av hur de talar.
- En myndighetstext är så komplicerad att mottagaren inte förstår sina rättigheter.
- En nyhetsuppläsare förväntas använda standardnära svenska.
- En elev får kommentaren ”tala ordentligt” för att hen använder dialektala former.
- Klarspråksarbete i offentlig sektor gör texter begripliga och flyttar makt till mottagaren.
Så gör du
- 1Fråga vem som bestämmer vad som räknas som korrekt språk i sammanhanget.
- 2Undersök om en värdering gäller språket i sig eller talarens grupp.
- 3Leta efter formuleringar som ”slarvigt”, ”fult” eller ”obildat” – de signalerar attityder, inte språkfakta.
- 4Titta på vem som förstår texten: obegripligt fackspråk är också en maktfråga.
Viktigt att tänka på
- Ingen varietet är språkligt sämre än en annan – status är socialt, inte språkligt.
- Att behärska standardspråket är ändå praktiskt användbart, eftersom det efterfrågas i många sammanhang.
- Att lära sig standardspråket behöver inte betyda att man överger sin egen varietet.
- Språkliga attityder förändras över tid, i takt med att samhället förändras.
Vanliga misstag
Vanligt misstag
”Standardsvenska är det enda korrekta språket.”
Bättre
Standardsvenskan är en varietet med hög status. Andra varieteter är lika regelstyrda.
Vanligt misstag
”Den som talar dialekt är mindre intelligent.”
Bättre
Det är en fördom. Sambandet finns mellan varietet och social status, inte mellan varietet och förmåga.
Vanligt misstag
”Svårt myndighetsspråk är ett tecken på hög kvalitet.”
Bättre
Obegripligt språk stänger ute mottagare. Klarspråk gör informationen tillgänglig för fler.
Testa dig själv
SjälvrättandeTesta dig själv
Fråga 1 av 3
Varför har standardspråket hög status?
Sammanfattning
- Olika varieteter värderas olika socialt, men ingen är språkligt sämre.
- Standardspråket har prestige eftersom det används i skola, medier och myndigheter.
- Språkliga attityder kan leda till fördomar och språklig diskriminering.
Fortsätt läsa
Närliggande begrepp inom språksociologi.
Alla begrepp: Dialekt · Idiolekt · Sociolekt · Kronolekt · Sexolekt · Etnolekt · Multietnolekt · Kodväxling · Språk och identitet · Språk, makt och status