Dialekt

En dialekt är en språklig varietet som hänger ihop med ett geografiskt område. Hur du talar påverkas alltså av var du har växt upp eller bor.

Vad betyder begreppet?

Dialekt är den variation i språket som kan kopplas till en plats eller en region. Alla talar någon form av dialekt – även det som uppfattas som ”neutralt” eller ”vanlig svenska” är en varietet med geografisk bakgrund, ofta knuten till Mälardalen.

Vad kan skilja sig åt?

Dialekter skiljer sig framför allt i uttal, till exempel skorrande r i södra Sverige eller tjockt l i delar av Norrland och Dalarna. De kan också skilja sig i ordval, som att en påse kallas påse, pase eller strut beroende på var man är. Slutligen finns grammatiska skillnader, till exempel att vissa dialekter använder formen ”han é go’” eller har kvar flera genusformer.

Dialekt och standardspråk

Standardsvenska är den varietet som används i till exempel läroböcker, nyhetssändningar och formella texter. Den är inte språkligt bättre än en dialekt, men den har högre status i många sammanhang. De flesta talare rör sig mellan sin dialekt och ett mer standardnära språk beroende på situationen.

Exempel

Exempel på dialektala drag

Skånska: skorrande r och diftonger, som i ”mjölk” uttalat med glidande vokal.
Göteborgska: melodiskt tonfall och ord som ”gôrgott” och ”la” (”det är la bra”).
Stockholmska: ”kaffe” med öppet a-ljud och ord som ”pluggis”.
Norrländska varieteter: kortstavigt uttal, tjockt l och den inandade bekräftelsen ”schwoo”.
Gotländska: tydliga diftonger, som i ”haim” för hem.

Så gör du

1Lyssna efter uttalet: r-ljud, vokaler och satsmelodi skiljer sig ofta tydligt mellan regioner.
2Notera ord som bara används på vissa platser, till exempel ”rullebör” eller ”kôrv”.
3Titta efter grammatiska drag, som avvikande verbformer eller ordföljd.
4Fråga dig om draget hänger ihop med en plats – inte med ålder, yrke eller grupptillhörighet. Då är det dialekt och inte sociolekt eller kronolekt.

Viktigt att tänka på

Ingen dialekt är språkligt sämre eller mer korrekt än någon annan – skillnaderna är sociala, inte språkliga.
Dialektgränser är sällan skarpa. Språkdrag glider över i varandra från by till by.
Många talare växlar mellan dialekt och standardnära språk beroende på mottagare och situation.
Dialekter förändras hela tiden. Utjämning gör att många starka dialektdrag blir mindre vanliga, samtidigt som regionala drag ofta lever kvar.