Kalla kriget

Förstå hur rivaliteten mellan USA och Sovjetunionen formade världspolitiken efter 1945 genom ideologi, säkerhet, kärnvapen, allianser, propaganda och konflikter i andra delar av världen.

Kalla kriget var en global maktkonflikt mellan framför allt USA och Sovjetunionen från åren efter andra världskriget till Sovjetunionens upplösning 1991.

Konflikten kallas 'kall' eftersom supermakterna aldrig förde ett fullskaligt direkt krig mot varandra. Däremot utkämpades krig, revolutioner och konflikter i många andra delar av världen där stormakterna var inblandade.

Varför uppstod konflikten?

Kalla kriget hade både ideologiska och strategiska orsaker.

USA och Sovjetunionen hade olika ekonomiska och politiska system
båda ville undvika att motparten dominerade Europa
Sovjetunionen ville ha säkerhetsbuffertar efter enorma krigsförluster
USA och västeuropeiska stater såg sovjetisk kontroll i Östeuropa som ett hot
ömsesidig misstänksamhet förstärktes när samarbetet från kriget bröt samman

Europa delas

Tyskland och Berlin delades i ockupationszoner efter kriget. Motsättningarna gjorde delningen mer permanent.

I väst bildades Förbundsrepubliken Tyskland 1949 och i öst Tyska demokratiska republiken samma år.

Berlin blev en symbolisk och strategisk konfliktpunkt. Berlinmuren byggdes 1961 och begränsade flykten från Östtyskland via Västberlin.

Allianser

NATO bildades 1949 som en västlig försvarsallians. När Västtyskland gick med bildade Sovjetunionen och dess östeuropeiska allierade Warszawapakten 1955.

Europa blev därmed militärt organiserat i två block.

Kärnvapen och avskräckning

Både USA och Sovjetunionen byggde upp stora kärnvapenarsenaler. När båda kunde slå tillbaka även efter ett första anfall skapades en form av ömsesidig avskräckning.

Det minskade incitamentet för direkt storkrig men gjorde varje större kris potentiellt katastrofal.

Konflikten blir global

Kalla kriget sammanföll med avkoloniseringen. Nya stater i Asien, Afrika och Mellanöstern hade egna politiska mål, men deras konflikter drogs ofta in i supermaktsrivaliteten.

Koreakriget 1950–1953
Vietnamkriget
konflikter och interventioner i Mellanöstern, Afrika och Latinamerika
Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979

Det är missvisande att se alla dessa konflikter enbart som USA mot Sovjetunionen. Lokala aktörer hade egna mål, historiska motsättningar och strategier.

Kubakrisen 1962

När Sovjetunionen placerade kärnvapenmissiler på Kuba uppstod en direkt konfrontation med USA.

USA införde en marin karantän och krävde att missilerna skulle tas bort. Efter intensiva förhandlingar monterades de sovjetiska missilerna ned.

Krisen visade riskerna med kärnvapeneskalering och bidrog till förbättrade kommunikationskanaler och senare steg mot rustningskontroll.

Avspänning

Under delar av 1960- och 1970-talen försökte supermakterna minska risken för direkt konflikt genom avtal, toppmöten och rustningskontroll.

Avspänning betydde inte att rivaliteten försvann. Konflikter fortsatte i andra delar av världen.

Ny skärpning och reformer

Efter Sovjetunionens invasion av Afghanistan 1979 skärptes motsättningarna igen.

När Michail Gorbatjov blev sovjetisk ledare 1985 försökte han reformera systemet genom perestrojka och glasnost och minska konfrontationen med väst.

1989–1991

Under 1989 föll flera kommunistiska regimer i Östeuropa. Berlinmuren öppnades i november 1989.

Tyskland återförenades 1990 och Warszawapakten upplöstes 1991. Samma år upplöstes Sovjetunionen.

Analysera: ideologi, säkerhet och makt

Kalla kriget kan inte reduceras till en kamp mellan kapitalism och kommunism. Ideologi var central, men också säkerhet, territoriellt inflytande, kärnvapen, ekonomiska resurser och stormakternas rädsla för att förlora strategiska positioner.

Lokala konflikter behöver dessutom analyseras utifrån sina egna orsaker.

Sammanfattning

Kalla kriget var en global rivalitet mellan framför allt USA och Sovjetunionen efter 1945.
Konflikten hade både ideologiska och säkerhetspolitiska orsaker.
NATO bildades 1949 och Warszawapakten 1955.
Kärnvapenavskräckning minskade sannolikheten för direkt storkrig men skapade risk för katastrofal eskalering.
Koreakriget, Vietnam och andra konflikter hade både lokala orsaker och kopplingar till supermaktsrivaliteten.
Kubakrisen 1962 var en av de farligaste direkta konfrontationerna mellan supermakterna.
Reformer i Sovjetunionen, förändringar i Östeuropa och ekonomiska och politiska problem bidrog till kalla krigets slut 1989–1991.

Relaterade genomgångar

Fortsätt med något som hänger ihop med den här genomgången.

Konflikter, folkmord & internationellt samarbete