Förintelsen

Förstå Förintelsen som en gradvis radikaliserad, statligt organiserad process av förföljelse och folkmord på Europas judar – från diskriminering och exkludering till masskjutningar, deportationer och dödande.

Förintelsen var den systematiska, statligt organiserade förföljelsen och mördandet av Europas judar under Nazityskland och dess allierade och medhjälpare. Omkring sex miljoner judar mördades.

Förintelsen uppstod inte i ett enda beslut eller på en enda dag. Politiken radikaliserades stegvis från diskriminering och utestängning till deportation, masskjutningar och industriellt organiserat massmord.

Antisemitism och nazistisk ideologi

Antisemitism fanns i Europa långt före nazismen. Nazisterna gjorde den dock till en central del av statens ideologi och politik.

Judar framställdes inte bara som en religiös grupp utan som en påstådd biologisk 'ras' och som ett hot mot det tyska samhället.

1933–1938: exkludering och förföljelse

När nazisterna tog makten 1933 började staten stegvis utestänga judar från samhället.

judiska företag bojkottades och senare konfiskerades eller tvingades över i icke-judisk ägo
judar utestängdes från delar av arbetslivet och utbildningen
Nürnberglagarna 1935 berövade judar centrala medborgerliga rättigheter och förbjöd äktenskap mellan judar och personer som nazisterna klassificerade som 'tyska'
propaganda spred antisemitiska stereotyper
våld och trakasserier ökade

Kristallnatten 1938

Natten mellan den 9 och 10 november 1938 genomfördes omfattande attacker mot judar, synagogor, hem och företag i Tyskland och annekterade områden.

Tusentals judiska män skickades till koncentrationsläger. Händelsen markerade en tydlig ökning av det öppna, statligt organiserade våldet.

Kriget förändrar situationen

När Tyskland invaderade Polen 1939 kom miljontals fler judar under nazistisk kontroll.

I det ockuperade Polen tvingades judar in i getton där trängsel, hunger, sjukdom och tvångsarbete skapade mycket hög dödlighet.

Kriget gav den nazistiska staten kontroll över större befolkningar och skapade en miljö där våldspolitiken kunde radikaliseras ytterligare.

1941: massmordet eskalerar

Efter Tysklands invasion av Sovjetunionen sommaren 1941 började tyska SS- och polisenheter genomföra omfattande masskjutningar av judiska samhällen.

Mordoperationerna genomfördes ofta med stöd av andra tyska myndigheter och i vissa områden lokala medhjälpare.

Under denna fas mördades män, kvinnor och barn i hela samhällen. Masskjutningar blev en central del av övergången till systematiskt folkmord.

Den så kallade slutgiltiga lösningen

Under 1941 utvecklade nazistledningen politiken mot ett systematiskt mord på Europas judar.

Wannseekonferensen i januari 1942 var inte starten på folkmordet. Massmord pågick redan. Mötet samordnade däremot olika statliga myndigheters medverkan i deportationen och mordpolitiken.

Deportationer och dödande

Judar deporterades från stora delar av Europa till getton, koncentrationsläger och särskilda dödsläger i det ockuperade Polen.

Människor mördades genom masskjutningar, gasning, svält, sjukdom, tvångsarbete och brutal behandling.

Auschwitz-Birkenau var både koncentrations- och dödsläger, medan andra anläggningar som Treblinka, Bełżec och Sobibór skapades främst för massmord.

Andra offer för nazistisk förföljelse

Förintelsen syftar specifikt på folkmordet på Europas judar. Nazityskland förföljde och mördade samtidigt miljontals andra människor.

romer och sinti utsattes för rasförföljelse och massmord
personer med funktionsnedsättning mördades inom det så kallade T4-programmet och andra åtgärder
sovjetiska krigsfångar dog i mycket stort antal genom svält, sjukdom och avrättningar
polska civila och andra befolkningar i Östeuropa utsattes för terror och massvåld
politiska motståndare, homosexuella män och Jehovas vittnen hörde till grupper som förföljdes

Motstånd, hjälp och handlingsutrymme

Motstånd kunde ta många former. Det fanns väpnade uppror, partisanverksamhet, flyktförsök, hemlig undervisning, dokumentation, religiöst och kulturellt motstånd och försök att rädda andra.

Upproret i Warszawas getto 1943 är ett välkänt exempel på väpnat motstånd.

Människors handlingsutrymme varierade kraftigt beroende på tid, plats och risk. Därför behöver historiska analyser skilja mellan gärningsmän, medhjälpare, åskådare, motståndare och räddare utan att anta att alla hade samma möjligheter att agera.

Efter 1945

Efter kriget ställdes ledande nazister inför rätta i Nürnberg. Erfarenheterna av Förintelsen och andra massbrott påverkade utvecklingen av internationell rätt, folkmordskonventionen och den moderna människorättsordningen.

Analysera: radikalisering över tid

En viktig historisk lärdom är att folkmordet utvecklades genom en process: ideologi, lagstiftning, institutionell samordning, krig, avhumanisering, tvångsförflyttning och eskalerande våld förstärkte varandra.

Det betyder inte att slutresultatet var förutbestämt 1933. Det visar i stället hur statliga beslut och krigets utveckling kunde driva politiken i allt mer extrema riktningar.

Sammanfattning

Förintelsen var det systematiska folkmordet på Europas judar under Nazityskland och dess allierade och medhjälpare.
Omkring sex miljoner judar mördades.
Förföljelsen utvecklades stegvis från diskriminering och exkludering till deportation och massmord.
Invasionen av Sovjetunionen 1941 följdes av storskaliga masskjutningar.
Wannseekonferensen samordnade en mordpolitik som redan hade börjat; den var inte det ögonblick då folkmordet startade.
Förintelsen ska skiljas från, men studeras tillsammans med, nazisternas omfattande förföljelse och mord på andra grupper.
Motstånd och hjälp förekom i många former trots mycket begränsat handlingsutrymme.

Relaterade genomgångar

Fortsätt med något som hänger ihop med den här genomgången.

Konflikter, folkmord & internationellt samarbete