Rasism mot samer

Kulturdarwinistiska idéer delade in samhällen och livsformer i påstådda utvecklingsstadier från 'primitiva' till 'moderna'.

Renskötande samer kunde framställas som tillhörande en äldre kulturform som så småningom skulle försvinna.

Statlig politik gjorde under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet renskötsel till ett centralt kriterium för samiskhet.

Samer som arbetade inom andra näringar riskerade att hamna utanför de rättigheter staten kopplade till samisk identitet.

Rasism kan alltså fungera genom att staten skapar en förenklad bild av vad en grupp 'är' och sedan organiserar rättigheter efter den bilden.

Uttrycket sammanfattar en historisk politik där fjällrenskötande samer ansågs behöva skyddas från modernisering för att fortsätta leva på det sätt staten betraktade som genuint samiskt.

Synsättet var paternalistiskt: staten antog att samer inte själva kunde eller borde välja utbildning, yrke och livsform på samma villkor som andra.

Nomadskolan från 1913 byggde delvis på föreställningen att renskötande samiska barn inte behövde samma utbildning som svenska barn.

Skolan blev därmed ett institutionellt uttryck för idén att olika grupper borde förberedas för olika platser i samhället.

Institutet öppnade 1922 och försökte rangordna människor utifrån påstådda biologiska raser.

Samer blev en särskilt studerad grupp. Forskare genomförde skallmätningar, kroppsmätningar och fotograferingar, ofta i situationer där de undersökta hade mycket begränsad möjlighet att säga nej.

Samiska gravar öppnades och mänskliga kvarlevor samlades in till museer och forskningsinstitutioner.

Praktiken byggde på föreställningen att samiska kroppar kunde behandlas som forskningsmaterial snarare än som personer och förfäder med rätt till respektfull begravning.

När samiska språk inte gavs samma status som svenska i skola och offentlighet kunde barn lära sig att det egna språket var mindre värt.

Språkbyte är därför inte alltid ett fritt individuellt val. Det kan vara resultatet av utbildningssystem, sociala belöningar och rädsla för diskriminering.

Samiska aktivister, lärare och organisationer kritiserade tidigt statens bild av samer.

De krävde bättre utbildning, politiskt inflytande och rätt att själva definiera samisk kultur och identitet.

Rasism mot samer förekommer fortfarande i Sverige. Den kan uttryckas genom kränkande kommentarer, stereotypa föreställningar, mobbning, hot och hat i sociala medier samt genom våld eller skadegörelse.

Renskötande samer kan vara särskilt utsatta. Angrepp mot renar och hot kopplade till konflikter om mark, jakt och renskötsel kan också riktas mot människor därför att de är eller uppfattas vara samer.

Rasism kan också analyseras på samhällsnivå. Historiska maktförhållanden kring mark, naturresurser, språk och inflytande kan påverka samers möjligheter även efter att äldre diskriminerande lagar och institutioner har förändrats.

Brottsförebyggande rådets studie från 2024 visar bland annat att hatbrott mot samer ofta har en tydlig lokal koppling och att även renar och renskötsel kan bli måltavlor.

Individuell rasism handlar om människors handlingar och föreställningar. Strukturell rasism handlar om hur institutioner, lagar och etablerade praktiker kan skapa systematiskt olika villkor.

Samepolitiken visar hur de två nivåerna kan förstärka varandra: idéer om samer påverkade lagar och skolor, och dessa institutioner gjorde i sin tur idéerna mer normala.