Krönika

Rubrik

Tystnaden på buss 4

Gestaltande inledning

Klockan är kvart i åtta och bussen är full. Ändå hörs ingenting. Fjorton personer stirrar ner i varsin lysande rektangel, och den enda som säger något är chauffören.

Personlig iakttagelse

Jag tänker på min mormor, som alltid pratar med främlingar i kassan. Jag brukade tycka att det var pinsamt. Nu misstänker jag att hon har fattat något som vi andra har glömt.

Vidgning till något allmänt

För det är inte tekniken i sig som är problemet. Det är att småpratet – det där oviktiga som ändå håller ihop en stad – har blivit valfritt. Och det vi gör frivilligt slutar vi ofta med.

Avslutning som knyter ihop

Vid Rådhuset går en äldre man av och säger ”ha en fin dag” till ingen särskild. Tre personer tittar upp. En av dem svarar. Bussen rullar vidare, en aning varmare.