Karin Boye

Svensk modernist: poesi om ångest, frihet och växande.

Förstå → Se exempel → Träna

Förstå

Karin Boye var poet och romanförfattare, känd för dikter som ”Ja visst gör det ont” och dystopin Kallocain.

1900–1941, Sverige.

Modernismen.

Diktsamlingarna Härdarna och För trädets skull, romanen Kallocain.

Klart, koncentrerat språk, starka naturbilder och fri vers vid sidan av bunden form.

Frihet och tvång, ångest, förvandling och växande, samvete, kollektiv kontra individ.

Hon förenar personlig existentiell ångest med skarp samhällskritik – Kallocain skrevs under diktaturernas 1930-tal.

Verksam under mellankrigstiden, präglad av totalitära rörelser i Europa och nya idéer om psykologi.

Typiskt för Boye

Det växande som bild: knoppar som brister, träd som spränger bark. Smärtan och utvecklingen hör ihop – att växa gör ont, men att låta bli är värre.
Enkla ord om svåra saker: dikterna använder ett vardagligt och konkret språk. Kraften ligger i rytmen och i bilderna, inte i ovanliga ord.
Frihet under press: i romanen Kallocain skildras ett samhälle där staten når in i tankarna. Frågan är densamma som i dikterna: hur mycket av sig själv kan en människa behålla?

Övning

Vilken bild använder Boye för att beskriva att växa i "Ja visst gör det ont"?

Boye skrev både poesi och prosa, och Kallocain är lika känd som dikterna.
Bilderna hämtas ur naturen men handlar om människan.
Smärta och utveckling hör ihop i hennes diktning – det ena utan det andra finns inte.
Kallocain skrevs 1940 och läses i dag som en av de tidiga dystopierna.
Hennes språk är enkelt; det är rytmen och bilderna som bär.

Fortsätt med något som hänger ihop med den här genomgången.

Ca 1900–1950. Experiment med språk, form och berättande.

Modernism, arbetarlitteratur och några av seklets viktigaste röster.

Ett framtida eller alternativt samhälle som utvecklats åt fel håll.

Litteratur i diktform där språk, rytm och bildspråk står i centrum.