Ekonomisk politik

Politiska beslutsfattare kan ha mål som exempelvis rör:

• sysselsättning
• stabila priser
• ekonomisk tillväxt
• offentliga finanser
• välfärd
• fördelning
• hållbarhet

Olika mål kan ibland komma i konflikt med varandra.

Finanspolitik handlar framför allt om statens:

• inkomster
• utgifter

Exempel på finanspolitiska verktyg:

• skatter
• bidrag
• offentliga investeringar
• offentlig konsumtion

Exempel

Under en svag konjunktur kan staten välja att öka vissa utgifter eller minska vissa skatter för att stimulera efterfrågan.

Det innebär inte att en sådan åtgärd alltid är lämplig; konsekvenserna beror på situationen.

Penningpolitik handlar bland annat om räntor och inflation.

I Sverige ansvarar Riksbanken för penningpolitiken.

En förändring av ränteläget kan påverka:

• bolån
• sparande
• konsumtion
• investeringar
• efterfrågan i ekonomin

Expansiv politik

Syftar förenklat till att öka aktiviteten i ekonomin.

Åtstramande politik

Syftar förenklat till att dämpa efterfrågan eller motverka ekonomisk överhettning och inflation.

Anta att ekonomin har hög inflation men samtidigt låg tillväxt.

En åtgärd som minskar efterfrågan kan bidra till lägre inflation men samtidigt riskera att dämpa produktion och sysselsättning.

Ekonomisk politik handlar därför ofta om avvägningar.

Det är viktigt att skilja mellan:

regering och riksdag

som har centrala roller i finanspolitiken,

och:

Riksbanken

som ansvarar för penningpolitiken.

Ekonomisk politik används för att försöka påverka samhällsekonomin. Finanspolitik och penningpolitik använder olika verktyg och kan få olika konsekvenser.