Forntiden

Med förhistoria menas den tid vi inte kan studera genom skriftliga källor. Kunskapen bygger i stället på arkeologiska spår: redskap, boplatser, gravar, skelett, pollen och rester av mat.

Forntid används ofta bredare och kan även omfatta de tidigaste skriftliga samhällena, till exempel i Mesopotamien och Egypten.

Gränsen mellan förhistoria och historisk tid ser därför olika ut i olika delar av världen. Skriftspråk fanns i Mesopotamien långt innan det fanns i Norden.

Under den absolut största delen av människans historia levde människor av jakt, fiske och insamling av växter. Grupperna var små och rörliga och följde ofta årstidernas tillgång på mat.

Typiska drag för dessa samhällen:

• små grupper med nära släktband
• rörligt levnadssätt snarare än permanenta bosättningar
• få ägodelar, eftersom allt måste bäras
• arbetsuppgifter fördelade i gruppen, ofta efter kön och ålder
• relativt små skillnader i rikedom jämfört med senare jordbrukssamhällen

Det betyder inte att livet var enkelt eller jämlikt i alla avseenden. Det innebär att det var svårt att samla stora överskott, och därmed svårare att bygga upp bestående maktskillnader.

Jordbruket infördes inte vid ett tillfälle och inte av ett beslut. Det växte fram gradvis, på flera platser oberoende av varandra, under tusentals år.

Från omkring 10 000 f.Kr. började människor i olika regioner odla växter och hålla djur: vete och korn i Mellanöstern, ris i Östasien, majs i Amerika.

Under mycket lång tid kombinerades odling med jakt, fiske och insamling. Övergången var alltså en glidande process där gamla och nya sätt att leva fanns samtidigt.

Varför spelar det roll att se det som en process?

Om jordbruket beskrivs som en enskild händelse blir historien lätt en berättelse om uppfinningar. Ser vi det som en process kan vi i stället undersöka orsaker, anpassningar och konsekvenser över många generationer.

I många samhällen där jordbruket fick fäste bidrog det över lång tid till stora förändringar i befolkning, bosättning, arbete och makt. En vanlig kedja av samband ser ut så här:

1. odling och djurhållning ger mer mat per yta
2. mer mat gör bofasthet möjlig
3. bofasthet och matöverskott gör att befolkningen kan öka
4. överskott gör att alla inte behöver producera mat
5. arbetsdelning uppstår: hantverkare, präster, krigare, ledare
6. överskott behöver lagras, fördelas och skyddas
7. de som kontrollerar överskottet får makt

Konsekvenserna var inte bara positiva. Bofasthet i tätare bosättningar innebar också sämre kosthållning i vissa fall, större risk för smittsamma sjukdomar, hårt arbete och nya beroenden av vädret och skörden.

I flodområden med god jord, som Mesopotamien, Nildalen, Indusdalen och Gula flodens dalgång, växte de första större städerna fram. Städer krävde organisation: bevattning, förråd, försvar, handel och regler.

Ur denna organisation utvecklades tidiga stater med:

• härskare och en styrande elit
• religiösa institutioner med stort inflytande
• skatter eller avgifter i form av varor och arbete
• specialiserade yrken och militär makt
• lagar och normer som ordnade samhället

Skriftens betydelse

I Mesopotamien användes några av de tidigaste välbelagda skriftformerna bland annat för administration och bokföring, exempelvis för att registrera varor, säd och andra resurser. Skrift utvecklades också på andra håll i världen och kom med tiden att användas för bland annat lagar, berättelser och religiösa texter.

Skriften gjorde det möjligt att styra större områden, hålla information över tid och befästa maktförhållanden. För oss är den dessutom avgörande, eftersom den ger oss källor som talar direkt om samtidens sätt att tänka.

I Mesopotamien, mellan floderna Eufrat och Tigris, krävde odlingen omfattande bevattning. Det gick inte att lösa hushåll för hushåll, utan krävde samordning av många människors arbete.

Här kan du se hela sambandskedjan i ett konkret fall:

• resurser: bördig jord men behov av bevattning
• teknik: kanaler, plog, hjul, senare skrift
• organisation: tempel och härskare som samordnar arbete och förråd
• makt: den som kontrollerar vatten och förråd kontrollerar människors livsvillkor
• levnadsvillkor: tryggare mattillgång men tydligare skillnader mellan grupper

Vad förändrades?

Under forntiden förändrades bland annat:

• sättet att skaffa mat
• var och hur människor bodde
• hur arbete fördelades
• hur makt organiserades och motiverades
• befolkningens storlek

Vad bestod?

Samtidigt fortsatte mycket att likna det gamla. Jakt, fiske och insamling fanns kvar långt in i jordbrukssamhällena, och i vissa regioner förblev rörliga levnadssätt det mest ändamålsenliga i tusentals år till.

Historisk förändring innebär alltså sällan att något gammalt försvinner helt. Nytt och gammalt existerar ofta parallellt.

Aktör och struktur

Enskilda människor fattade beslut om att odla en åker eller flytta till en ny plats. Men de gjorde det inom strukturer: klimat, jordmån, tillgång till vatten, befolkningstryck och grannsamhällen. Ett historiskt resonemang blir bättre när båda nivåerna finns med.