Språklyft

Svenska språkets historia

Från urnordiska till nusvenska – perioderna och vad som drev förändringen.

Förstå → Se exempel → Träna

Förstå

Kortfattat

Svenskan har utvecklats i ett långsamt men obrutet flöde från de nordgermanska språken. Indelningen i perioder är gjord i efterhand av forskare: språket förändrades förstås inte över en natt vid ett visst årtal. Gränserna sätts vid händelser som fick stor språklig betydelse, till exempel kristnandet, boktryckarkonsten och Gustav Vasas bibel.

Urnordiska (ca 200–800)

Nordens äldsta kända språkform, känd genom runinskrifter med den äldre runraden (24 tecken). Orden var långa och hade fulla ändelser: horna (horn), gastiR (gäst). Språket var ännu i stort sett gemensamt i hela Norden.

Runsvenska (800–1225)

Vikingatidens svenska, bevarad på runstenar med den yngre runraden (16 tecken). Ändelserna förkortas kraftigt och de nordiska språken börjar skilja sig åt. Ordförrådet påverkas av handelsresor och senare av kristendomen.

Fornsvenska (1225–1526)

Nu skrivs svenska med latinska bokstäver, först i lagtexter som Äldre Västgötalagen. Kyrkan och klostren för in latinska ord (mässa, präst, altare) och hansahandeln för in mängder av lågtyska ord (arbete, betala, fönster, språk, herre). Det gamla kasussystemet med fyra kasus börjar falla samman.

Äldre nysvenska (1526–1732)

Perioden inleds med Gustav Vasas Nya testamente 1526 och Gustav Vasas bibel 1541. Boktryckarkonsten och reformationen skapar ett gemensamt skriftspråk: stavningen blir mer enhetlig, å, ä och ö slår igenom och man börjar skilja på svenska och danska stavningsmönster. Under stormaktstiden lånas ord in från tyska och franska.

Yngre nysvenska (1732–1900)

Räknas ofta från Olof von Dalins tidskrift Then Swänska Argus 1732, skriven på ett ledigare språk nära talspråket. Franska modeord (chef, journalist, restaurang) strömmar in, folkskolan (1842) och tidningarna sprider skriftspråket till allt fler, och Svenska Akademiens ordlista (1874) börjar normera stavningen.

Nusvenska (1900–)

Stavningsreformen 1906 (hvad → vad, godt → gott) och en lång demokratisering av språket. Verbens pluralformer (vi gingo) försvinner ur skriftspråket omkring 1950, du-reformen på 1960-talet gör du till allmänt tilltal, och engelskan blir det dominerande långivarspråket. Många talar om internetsvenska efter 1990 som en egen fas med chatt, sms och sociala medier.

Vad driver språkförändring?

Kontakt med andra språk (lågtyska, franska, engelska), religion och skola, teknik (boktryck, tidningar, internet), samhällsförändringar (demokratisering, du-reformen) och en inbyggd strävan efter förenkling – kasus och pluralformer försvann därför att de inte längre behövdes för att förstå varandra.

Exempel

Tidslinje: samma tanke genom perioderna

  • Urnordiska (200–800): långa ord med fulla ändelser, runor – ”haitinaR” (kallad).
  • Runsvenska (800–1225): kortare ändelser – ”sun” (son), runstenar över resta minnen.
  • Fornsvenska (1225–1526): ”Þæt ær laghliket” – latinska bokstäver, lågtyska lånord.
  • Äldre nysvenska (1526–1732): ”I begynnelsen war ordet” – bibelsvenska, enhetlig stavning.
  • Yngre nysvenska (1732–1900): ”Hvad hafva de gjort?” – franska lånord, folkskola.
  • Nusvenska (1900–): ”Vad har de gjort?” – stavningsreform, du-reform, engelska lånord.

Så gör du

  1. 1Lär dig periodernas namn och ungefärliga årtal i ordning.
  2. 2Koppla varje period till en händelse: runraden, latinska bokstäver, Gustav Vasas bibel, Argus, stavningsreformen.
  3. 3Notera vilket språk som lånade in flest ord under varje period: latin och lågtyska, sedan franska, sedan engelska.
  4. 4Leta i ett textutdrag efter tre spår: stavning, ändelser och ordförråd.
  5. 5Formulera själv varför förändringen skedde – vilken samhällsförändring låg bakom?

Vanliga misstag

Vanligt misstag

”Svenskan blev ett eget språk år 800.”

Bättre

Under runsvensk tid börjar de nordiska språken glida isär – det sker gradvis, inte ett bestämt år.

Periodindelningen är forskarnas verktyg, inte skarpa gränser.

Vanligt misstag

”Lånord förstör svenskan.”

Bättre

Svenskan har lånat ord i alla perioder – fönster, arbete och kyrka är också lånord.

Lån är ett tecken på kontakt, inte på förfall.

Vanligt misstag

Att förväxla äldre och yngre nysvenska.

Bättre

Äldre nysvenska börjar med Gustav Vasas bibel 1526, yngre nysvenska med Argus 1732.

Träna

Övning

I en text står det: ”Hvad hafva de unga gjort?” Vilken period kommer texten troligen från?

  • A. Fornsvenska
  • B. Yngre nysvenska
  • C. Nusvenska

Testa dig själv

Självrättande

Testa dig själv

0 av 4 besvarade

Frågorna slumpas ur 8 frågor – du får nya varje gång.

  1. 1. Vilken händelse markerar övergången till äldre nysvenska?

  2. 2. Från vilket språk kom orden arbete, betala, fönster och språk?

  3. 3. Vad kännetecknar urnordiskan jämfört med nusvenskan?

  4. 4. Vad innebar du-reformen?

Sammanfattning

  • Perioderna: urnordiska, runsvenska, fornsvenska, äldre nysvenska, yngre nysvenska, nusvenska.
  • 1225, 1526, 1732 och 1900 är de vanligaste gränsårtalen.
  • Lågtyskan påverkade fornsvenskan mest, franskan 1700-talet och engelskan nusvenskan.
  • Ändelser och kasus har förenklats över tid.
  • Tryckpress, skola, tidningar och internet har spridit och förändrat språket.