Språklyft

Nordiska språk och släktskap

Indoeuropeiska, germanska och nordiska språk – likheter, skillnader och förståelse.

Förstå → Se exempel → Träna

Förstå

Den indoeuropeiska språkfamiljen

De flesta språk i Europa och delar av Asien går tillbaka på ett gemensamt urspråk, indoeuropeiskan, som talades för omkring 5 000 år sedan. Familjen omfattar bland annat germanska, romanska (franska, spanska, italienska), slaviska (ryska, polska) samt grekiska, hindi och persiska. Släktskapet syns i grundord: svenska moder, tyska Mutter, latin mater, hindi mātā. Finska, samiska och estniska tillhör däremot den finsk-ugriska familjen och är alltså inte släkt med svenskan.

Germanska språk

Den germanska grenen delas i nordgermanska (de nordiska språken), västgermanska (tyska, nederländska, engelska, frisiska) och den utdöda östgermanskan (gotiska). Gemensamt för germanska språk är bland annat betoning på ordets första stavelse och svaga verb med dentalsuffix: tala–talade, engelska talk–talked.

Nordiska språk

Danska, norska, svenska, isländska och färöiska härstammar alla från fornnordiskan. De brukar delas i östnordiska (svenska, danska) och västnordiska (norska, isländska, färöiska) – men norskan har genom lång dansk överhöghet många östnordiska drag, vilket är en anledning till att norska ofta är lättast för både svenskar och danskar att förstå.

Svenska, norska och danska

De tre kallas grannspråk och är i hög grad ömsesidigt begripliga i skrift. Ordförrådet är till stor del gemensamt, medan uttalet skiljer sig mest i danskan, som har försvagade konsonanter och många vokalljud. Falska vänner finns: danska rolig betyder lugn, norska rar betyder snäll, danska frokost betyder lunch.

Isländska och färöiska

Isländskan har förändrats minst av de nordiska språken. Den har kvar fyra kasus och ett fullt böjningssystem, ungefär som fornnordiskan. Islänningar kan därför läsa medeltida sagor relativt obehindrat. I stället för att låna in ord bildas nya av inhemska ord: tölva (dator, av tala ’siffra’ och völva ’spåkvinna’), sími (telefon). Färöiskan liknar isländskan men har fler danska drag.

Varför förstår vi vissa språk lättare?

Tre faktorer avgör: hur likt ordförrådet är, hur likt uttalet är och hur mycket man har hört språket. Svenskar förstår ofta skriven danska bättre än talad, eftersom skillnaden framför allt ligger i uttalet. Norska ligger nära svenskan i både uttal och ordförråd. Isländska är svårast eftersom både böjning och ordförråd har gått åt ett annat håll. Vana spelar stor roll: den som ser norsk tv några veckor förstår snabbt mycket mer.

Exempel

Samma mening på fem nordiska språk

  • Svenska: Jag har köpt en ny bok till min syster.
  • Norska (bokmål): Jeg har kjøpt en ny bok til søsteren min.
  • Danska: Jeg har købt en ny bog til min søster.
  • Isländska: Ég keypti nýja bók handa systur minni.
  • Färöiska: Eg havi keypt eina nýggja bók til systur mína.
  • Falska vänner: danska rolig = lugn, norska rar = snäll, danska frokost = lunch.

Så gör du

  1. 1Placera språket i familjen: indoeuropeiskt → germanskt → nordiskt.
  2. 2Jämför ordförrådet i en kort mening – hur många ord känner du igen?
  3. 3Titta på böjningen: finns kasus och många ändelser är språket mer ålderdomligt.
  4. 4Fundera på uttalet: hur mycket av skillnaden försvinner i skrift?
  5. 5Kontrollera falska vänner innan du drar slutsatser om betydelsen.

Vanliga misstag

Vanligt misstag

”Finska är ett nordiskt språk och alltså släkt med svenska.”

Bättre

Finska talas i Norden men tillhör den finsk-ugriska familjen och är inte släkt med svenskan.

Nordiska språk är en språklig indelning, inte en geografisk.

Vanligt misstag

”Isländska är gammal svenska.”

Bättre

Isländska är ett eget språk som har bevarat fornnordiska drag – svenskan har förenklats mer.

Vanligt misstag

”Danska är svårt eftersom orden är annorlunda.”

Bättre

Ordförrådet är mycket likt – det är uttalet som gör talad danska svår.

Träna

Övning

Varför är skriven danska ofta lättare för svenskar än talad danska?

  • A. Danskan har ett helt annat ordförråd i tal.
  • B. Ordförrådet är likt, men uttalet skiljer sig mycket.

Sammanfattning

  • Indoeuropeiska → germanska → nordiska språk: svenskans släktträd.
  • Finska och samiska är inte indoeuropeiska språk.
  • Svenska, norska och danska är grannspråk med gemensamt ordförråd.
  • Isländskan har bevarat kasus och bildar hellre nya ord än lånar in.
  • Förståelse beror på ordförråd, uttal och vana.